Isaac Grünewald var en central gestalt i framväxten av den svenska modernismen. Som målare, scenograf och debattör var han med och förändrade synen på vad måleri kunde vara. Hans konst präglas av en stark tro på färgens och formens möjligheter och av en vilja att bryta med det traditionella måleriets sätt att återge världen.
Från Konstnärsförbundets skola i Stockholm sökte sig Grünewald vidare till Paris, där han kom att studera för Henri Matisse. Mötet med den franska modernismen blev avgörande. Färg och form frigjordes från kravet att återge verkligheten och kunde i stället skapa rytm, rörelse och känslomässig intensitet. Grünewald tog med sig dessa erfarenheter hem och blev, tillsammans med bland andra Sigrid Hjertén, en av de konstnärer som drev den svenska expressionismen framåt.
Hans konst rör sig mellan fauvism, kubism och expressionism. Starka färgfält, geometriska former och ett allt friare måleri blev hans sätt att undersöka hur långt färgen kunde bära en bild. Parallellt arbetade han med scenografi, där hans intresse för färg, dekor och rörelse fick ytterligare utrymme.
Men Grünewalds konstnärskap utspelade sig också i ett samhälle där hans judiska bakgrund gjorde honom till måltavla för antisemitiska angrepp. Under framför allt åren 1910–1926 utsattes han återkommande för antisemitiska påhopp i svensk press. Angreppen riktades inte bara mot hans konst utan också mot honom som person, och stereotypa föreställningar om den judiske konstnären kom att påverka både hans samtida mottagande och senare berättelser om hans konstnärskap.
Trots det fortsatte Grünewald att söka nya uttryck och att hävda modernismens plats i svenskt konstliv. Hos honom blir färgen aldrig bara färg – den får kraft att förändra det vi ser.
