Förändring är naturligt: årstiderna kommer och går, fjärilar utvecklas från puppor och erosion nöter ned bergssidor. Åldrande och sjukdomar förändrar människors liv på ett lika självklart vis. Också i Lovisa Ringborgs utställning Phantom Limbs spelar förändrings- eller förvandlingsprocesser en viktig roll. Videoprojektionen Liquid Moon (2019) sänder ut en rytmisk och återkommande puls genom rummet som i symbolisk bemärkelse skänker liv åt de tillsynes livlösa skulpturkropparna Sovarna/Sleepers (2018). Djuren som befinner sig i ett fosterlikt tillstånd vilar skyddslösa på museets marmorgolv.
Den runda projektionen Liquid Moon påminner om den gotiska katedralens rosettfönster. Men detta fönster är inte fyllt av färgade glasfacetter, utan befinner sig istället i ständig pulserande rörelse. Bilden, som för tankarna till ett svartvitt rorschachtest, kan också tjäna som sinnebild för den oupphörligt föränderliga naturen. Vi ser den här i kraftig förstoring eller i förminskad skala; precis som i ett rorschachtest är tolkningen subjektiv. På motsatt sida av galleriet hänger fotografiet Ghost (2018). Om liknelsen vid ett kyrkorum fullföljs – blir den installationens altartavla. De rosa draperade tygerna och plymerna är arrangerade så att de vid första anblicken skapar en kroppslig upplevelse. Bilden är trots det laddad med osäkerhet; finns det någon där eller är det själva frånvaron av en tydligt definierad kropp som utgör det verkliga motivet?
Människans kropp i relation till naturen framträder som tema i bilderna Vanishing Act (2019) och Twisting Tree (2019). Idéhistorikern och författaren Ronny Ambjörnsson (DN 170820) pekar på hur lätt vi människor identifierar oss med träd: ”De står upprätt. De växer långsamt. De bildar ofta grupper. Den stora skillnaden är deras högre ålder. De är jämnåriga med händelser det talas om i historieböckerna.” Det gamla stympade och ärrade trädet i Twisting Tree framstår ur det perspektivet som en gammal klok vän i jämförelse med människan som både bildligt och symboliskt döljs av tygets tunna hinna. Tanken på att trädet kan vara flera hundra år gammalt och sett generationer komma och gå drabbar med en känsla av ödmjukhet inför människans relativt obetydliga roll på jorden.
Helena Scragg, utställningsintendent
KONSTNÄREN
Lovisa Ringborg (f 1979, Linköping) – Bor och arbetar i Stockholm. Hon är utbildad sig vid Högskolan för fotografi i Göteborg. Som en röd tråd genom hennes konstnärskap löper intresset för en upplevelsevärld bakom den vakna, en parallell värld med en helt annan logik. Utställningens titel Phantom Limbs, som kan översättas till fantomsmärta, handlar om det osynliga men ändå förnimbara – den inre upplevelsevärlden i relation till den yttre. I samband med utställningen vid Norrköpings Konstmuseum utkommer bokförlaget Max Ström med boken Phantom Limbs av Lovisa Ringborg. Boken får internationell distribution genom bokförlaget Thames & Hudson och kommer därmed att synas på konstmuseer runt om i världen. Lovisa Ringborg representeras av Galleri Cecilia Hillström.
På Norrköpings konstmuseum kan du även se
Äggröra, karamellmåleri & plåthårt – Konstscen Östergötland
Utställningen är en inbjudan att se människan, tiden och landskapet genom konstnärernas unika perspektiv. I samarbete med Östgöta Konstförening genomför Norrköpings Konstmuseum under hösten en gemensam manifestation för den regionala konsten. Utställningen belyser att det är 100 år sedan Östgöta Konstförening grundades som ett nätverk för Östgötabaserade konstnärer.
BLICK STILLA
Blick stilla ger perspektiv på hur konstnärer har utgått från naturen, landskapet och floran i sina gestaltningar från 1700-talet fram till idag. En målning med ett näckrosblad kan lika gärna spegla ett sinnestillstånd, ett tillstånd i naturen eller handla om måleriska frågor och illusionens flyktighet.
Ett något överväldigar förståndet: En samlingsomhängning i tolv avsnitt
Genom infogade hängningar under 2022 ska samlingen förändras, ruskas om, och fungera som plats för oväntade möten. Olika begrepp leder vägen genom denna blandning av konst som bryter med den linjära berättelsen som finns kvar som ryggrad. Förhoppningen är att hitta nya spår, att få oss att fundera över det invanda.
Katarina Norling – Drömmen i Tunis
Kärlek, sorg och längtan. Med sitt unika uttryck har Katarina Norling (1963-2019) en särskild position i svensk samtidskonst. Hennes verk rymmer de stora känslornas register och vibrerar i knalliga färger. Med material som snäckor, pärlor och tvålmassa bröt hon ny mark när hon slog igenom på 1990-talet. I utställningen visas ett fyrtiotal skulpturer, målningar och objekt som synliggör ett betydande konstnärskap där det till synes lekfulla kan bära spår av något förlorat.
Det modernas framväxt – konst ur samlingen från 1870-talets friluftsmåleri fram till vår tid
I gallerierna 1 och 2 visas ett urval med verk från 1800-talets slut fram till samtidskonsten. Berömda verk som Carl Larssons Frukost i det gröna möter framtida klassiker som till exempel Lena Cronqvists Ormbunkar.
