Thalia, 1948, Bror Hjorth (1894-1968)

Teaterparken, Östgötateatern
Brons. Höjd 2 m. På granitsockel.

I den klassiska mytologin var Thalia (från grekiska Tha´leia ’den blomstrande’) den musa som var komedins beskyddarina, men sedan 1700-talet personifierar hon scenkonsten i dess helhet. Muserna, döttrar till Zeus och Mnemosyne (Minnet), var bl a sångens, musikens, poesins och lärdomens gudinnor. De uppträde ofta tillsammans under ledning av Apollon i deras gemensamma hemvist på berget Parnassos.

I Hjorths version presenteras Thalia som en naken kvinna som håller upp de två maskerna som symboliserar scenkonsten: komedins och tragedins. Den mytologiska musan lånar inte drag från den klassiska grekiska skulpturen utan representeras genom bilden av en samtid kvinna, i samma stil som konstnären hade använt för att skildra många av sina andra kvinnofigurer.

Typiskt för Hjorths konst är de kubiserande drag, förenklingarna i detaljerna, t.ex. i figurens knän, händer och fötter.