Ett något överväldigar förståndet

En samlingsomhängning i tolv avsnitt

Norrköpings Konstmuseums samlingsomhängning ”Ett något överväldigar förståndet” bereder väg för en annorlunda läsning av konstsamlingen. I stället för att hänga om allt på en gång finns berättelsen om modernismen kvar som en klangbotten, men med tolv mindre omhängningar på olika teman, som visar konstverken i ett nytt ljus, infogade bland de kända verken.

Samlingen har länge presenterats under temat Det modernas framväxt och besökaren har kunnat följa den svenska konstens utveckling från 1800-talets friluftsmåleri fram till våra dagar. Det kan beskrivas som en berättelse, en tydlig utveckling med orsakssamband. Men vad händer om man försöker sig på en annan läsning? Den nya rubriken Ett något överväldigar förståndet är lånad från den amerikanska poeten Emily Dickinson som med dessa ord beskriver hur det känns att läsa en dikt baklänges. Hon försöker att hitta ett alternativ, ett sätt att bryta med konventioner. Ett tydligt grepp är att strunta i kronologin och att blanda gammalt och nytt – Albrecht Dürer möter Cecilia Edefalk, Alexander Roslin möter Inez Jönsson. Det finns inte bara en enda historia, en utveckling, utan många olika trådar att nysta i. Tanken med samlingsomhängningen är att den ska synliggöra alternativa ingångar. Det blir en rikare, men också spretigare presentation, som skapar oväntade möten och tvära kast.

Utifrån tolv övergripande begrepp, som också pekar på fenomen utanför konsthistorien, som till exempel ”ritual”, ”maskering” och ”censur”, presenteras genom omhängningen konstverk utöver de välkända. Projektet syftar till att visa samlingens bredd och att blanda genrer, tider, föremål och bildkonst. Som bild betraktat kan en illustration, en skiss till ett bokomslag, eller ett enkelt collage vara lika spännande som en fantastisk målning. De kanoniserade verken får möta de mindre kända, högt och lågt blandas tack vare de tematiska infallsvinklarna. Dessa begrepp är omfamnande och måste så vara för att inkludera snarare än exkludera. De ska vidga vyerna så att man plötsligt får se nya samband. Ta till exempel Ritual: från förmälning, via omskärelse och kröning till begravningsriter – det är något som följer oss genom livet. Och betraktar man sedan bildurvalet blir man plötsligt varse figurernas händer och hur de avbildas och används för att berätta något. Upptäcker man denna detalj blir det sedan svårt att inte tänka på andra framträdande händer i samlingen. Eller någon annan detalj! Leta till exempel efter avbildade hattar…

Projektet ska bjuda in till eftertanke och det ska fungera som språngbräda för nya presentationer av verk ur denna fantastiska samling som Norrköpings Konstmuseum förvaltar. Det finns mycket kvar att upptäcka – detta är förhoppningsvis bara början.

För att ytterligare bredda perspektiven samarbetar Konstmuseet med Stadsbiblioteket, som visar böcker ur Finspongssamlingen, och med Cnema, som visar filmer i anslutning till de tolv begreppen. Informationsmaterial finns i form av korta väggtexter och A4-blad – på dessa blad finns en längre text och en verkförteckning till varje begrepp. De finns att få gratis i receptionen.