Konstverk i Skulpturparken

Aklejaderna 1959-60, Eric Grate (1896-1983)

Aklejaderna

1959-60, brons, Eric Grate (1896-1983)
Under 1950-talet arbetade Grate med blom- och bladformer. Aklejaderna kan ses som två blomflikar som lösgjort sig ur blommans mitt. Två gestalter tar form på granitsockeln.

Sittande pojke 1936, Bror Marklund (1907-1977)

Sittande pojke

1936, brons, Bror Marklund (1907-1977)
Detta är ett tidigt verk av Marklund där han starkt påverkats av egyptiska skulpturer, som beskrivs som ”frontala”. Pröva att betrakta verket rakt framifrån eller rakt från sidan för att uppleva det. I likhet med de egyptiska skulpturerna är Sittande pojke också helt sluten i kompositionen, benen hålls ihop och armarna vilar längs med sidorna.

Sollefteå 1977 2002, Jacob Dahlgren (f 1968)

Sollefteå 1977

2002, plåt, Jacob Dahlgren (f 1968)
Dahlgrens verk är nära relaterat till Olle Baertlings konstnärliga uttryck. Plåtens färg och form är stilmässigt lika Baertling med bland annat den så kallade ”öppna formen” (se skulpturen Xraf). Men Dahlgrens verk är också självständigt; hans komposition byter hela tiden skepnad då man vandrar runt den, de många färgade fälten framträder och försvinner ur synfältet.

Spegling 1986, Lars Olof Loeld (f 1930)

Spegling

1986, brons och betong, Lars Olof Loeld (f 1930)
Loeld använder sig av ett förenklat form- och symbolspråk. I Spegling har han koncentrerat sig på V-formen som repeteras som speglingar i vattenytan. Enkla former kan ofta härledas till alkemin, som använder V-formen som ett tecken för kattdjuret – en alkemisk symbol för guld. För Loeld är guldet konsten, den yttersta prestationen, insikten och upptäckten.

Fina fisken 1961, Palle Pernevi (1917-1997)

Fina fisken

1961, rostfritt stål, fontänskulptur, Palle Pernevi (1917-1997)
Pernevi vill fånga rörelsens rytmik och dynamik i sina arbeten. Fina fisken föreställer inte en fisk utan snarare en fiskens sprittande rörelser genom skulpturens abstrakta former och ytans glittrande effekt av vattnet, ljuset och svetsmarkeringarna.

Cubo centripeto – centrifugo 1987, Gert Marcus (1914-2008)

Cubo centripeto – centrifugo

1987, Carraramarmor, Gert Marcus (1914-2008)
Fyra av de totalt sex sidorna i Marcus vita marmorkub är brutna på mitten vilket skapar triangelformer. Dessa pekar i olika riktningar och kan ge en känsla av att kuben uttrycker en roterande rörelse som du kan följa om du rör dig runt skulpturen.

Tre löv 1974, Elli Hemberg (1896-1994)

Tre löv

1974, rostfritt stål, Elli Hemberg (1896-1994)
Cirkelformen är vanligt förekommande i Hembergs metallskulpturer från 1970-talet. Tre löv är en variation av cirkeltemat där hon låter veckade ovaler likt bladknoppar sträcka sig mot himlen längs en symmetrisk diagonallinje. Idén till skulpturen fick Hemberg i lövsprickningstiden.

Xraf 1972, Olle Baertling (1911-81)

Xraf

1972, svetsat järn, Olle Baertling (1911-81)
Inom sitt måleri skapade Baertling under 1950-talet den ”öppna formen”; triangulära fält som verkade fortsätta utanför målningarnas kant ut i ett oändligt universum. De färgstarka fälten avgränsades ofta med hjälp av tydligt markerade svarta konturer. I skulpturen Xraf låter Baertling dessa konturer ta fysisk form, medan himlens skiftande färger får bilda bakgrund.

Katedral 1951, Arne Jones (1914-1976)

Katedral

1951, brons, Arne Jones (1914-1976)
Katedral
är Arne Jones mest spridda och kanske också mest kända verk. Skulpturen är dubbeltydig; med den typiska gotiska spetsbågen påminner den om ett medeltida katedralbygge, men liknar samtidigt två människor i nära samförstånd med varandra. Placeringen på natursten förstärker den organiska karaktären. Konstmuseet köpte in Katedral 1958. Arne Jones har också skapat Spiral åtbörd på Kristinaplatsen framför museet.

Mor och barn 1956, Liss Eriksson (1919-2000)

Mor och barn

1956, brons, Liss Eriksson (1919-2000)
Eriksson har arbetat med mor och barn-motivet i många år och skulpturen är en kraftig förenkling av de två människokropparna. Ändå framhävs tydligt deras karaktärer.

Objekt 1985, Bård Breivik (f 1948)

Objekt

1985, gjutjärn, Bård Breivik (f 1948)
I skulpturen utgår Breivik från den mycket gamla och ursprungliga båtformen. Skulpturen har inget fundament utan kan uppfattas vila en aning i luften. Skulpturens yta rostar långsamt vilket ska förstärka känslan för det ålderdomliga.

 

Hercules arla stod upp, en morgon… 1986, Lars Ekholm (f 1951)

Hercules arla stod upp, en morgon…

1986, cortenplåt, koppar, aluminium, Lars Ekholm (f 1951)
Skulpturgruppens titel anspelar på Georg Stiernhielms berömda dikt Hercules från 1668, men har lite gemensamt med Stiernhielms text. Ekholms verk kan beskrivas som minimalistiskt, vilket innebär att de tre olika delarna inte föreställer eller symboliserar något annat än sig själva. Gruppen var från början skapad till Lantmäteribacken i Stockholm.

Minolta DSC 

Spiral åtbörd

1954, nitad aluminiumplåt, fontänskulptur, Arne Jones (1914-1976)
Spiral åtbörd
består av två spiraler, där den yttre är stillastående medan den inre roterar medsols. Spelet mellan ljus och skugga i aluminiumplåtens yta förstärker känslan av att spiralen uttrycker en uppåtgående rörelse. Arne Jones ursprungstanke var att den inre spiralen skulle drivas med vattenkraft, som en vattenspridare, genom de tre vingrören i nederdelen men idag drivs den med elektricitet. Idén till skulpturen fick Jones från en uppsats om skruvens utveckling med en yttre och inre spiral. Spiral åtbörd var först ett tävlingsförslag för Tekniska Högskolan i Stockholms inre gård. Förslaget avslogs men Aron Borelius, chef för Norrköpings Konstmuseum på 1950-talet, ville gärna se Spiral åtbörd i monumentalformat placerad på Kristinaplatsen framför Konstmuseet. 1961 stod verket på plats.

Danserskor 1919, Carl Milles (1875-1955)

Danserskor

1919, brons, Carl Milles (1875-1955)
Milles arbetar här i en lätt stiliserad och dekorativ stil. Gestalterna i Danserskor är återgivna i en spiralformad rörelse och nästan frigjorda från marken. Milles önskan var att skulpturen skulle placeras på kullager så att skulpturen skulle kunna ses roterande.

Eva bland fornfynden 1939, Bror Hjorth (1894-1968)

Eva bland fornfynden

1939, bronsrelief, Bror Hjorth (1894-1968)
Eva bland fornfynden var ursprungligen ett tävlingsförslag till gestaltningen av Historiska museets bronsportar. Uppdraget för konstnären var att återge sina egna visioner av svensk forn- och medeltid. Mönstren på kvinnans huvudduk för tankarna till forntida ornamenteringar. Eva bland fornfynden är en av ett fåtal reliefer av Hjort.