Grafik

I Norrköpings Konstmuseums samling ingår grafiska blad från sent 1400-tal fram till samtiden. Samlingen, till skillnad från måleri och skulptur, är internationell. Bibliska och mytologiska scener, porträtt och landskap möter här inträngande skildringar som vittnar om krigets fasor. Genom inköp och gåvor har museets samling under årens lopp vuxit och anses idag höra till de främsta i landet.

Grafikens historia sträcker sig långt tillbaka i tiden. Den har som konstart en stor spännvidd och omfattar ett flertal olika tekniker, som bland annat träsnitt, kopparstick, torrnålsgravyr, etsning, litografi och fotopolymergravyr. Dessa tekniker utvecklades ur behovet att kunna mångfaldiga en bild och därmed nå ut med ett budskap till en allt större krets. Den tryckta bilden användes för illustrering av böcker och almanackor eller framställning av helgonbilder, s.k. ettbladstryck, spelkort och programblad. Även kungliga evenemang som bland annat bröllop och begravningar dokumenterades i grafisk form.

En förutsättning för den tryckta bilden var tillgången på papper. I Europa anlades pappersbruk under medeltiden. Det första träsnittet trycktes redan i slutet av 1300-talet. Under de följande århundradena, 1400- till 1600-talen, framställdes även bilder tryckta från infärgade och graverade eller etsade plåtar, gärna i kombination. Först 1798 uppfanns litografin, en tryckteknik där bilden tecknas med krita eller penna på kalksten. Litografin blev den vanligaste tekniken under 1800-talet och spelade en viktig roll genom att förse dagspressen med bilder.

Konstnärer som bland andra Albrecht Dürer, Rembrandt, Francisco Goya och Picasso utvecklade de grafiska teknikerna till fulländning. De hade ett personligt förhållande till grafiken som medium och såg dess möjligheter. Inom det grafiska området blev dessa konstnärer banbrytande och kom att utveckla konstarten till en självständig, konstnärlig uttrycksform.

Månadens grafiska blad

Grafiskt blad, maj 2019

Jens Ferdinand Willumsen

(Danmark, 1863–1959)

Självporträtt, 1916

Etsning, 235×195 mm

Den medelålders mannen blickar ut mot betraktaren med en inträngande och samtidigt sorgsen blick. Porträttet i trekvartsprofil slutar vid axeln och bakgrunden är odifferentierat mörk. Fokus ligger helt på det lätt vinklade, bakåtlutade huvudet och en karaktärisering av mannen. Det är ett självporträtt av Jens Ferdinand Willumsen, en av den danska modernismens förgrundsgestalter och förutom måleri och grafik gjorde han bland annat keramik och verkade som arkitekt. Tidigt präglades han i Frankrike av symbolismen, en påverkan som satt sina spår även i detta senare porträtt.

Ansiktet karaktäriseras genom etsningens linjer medan bakgrunden är mera summarisk. Konstnären framhäver ögonen, hårsvall, skägg och munnens drag. En hög krage ger en viss styvhet. Den intensiva blicken drar in betraktaren. Med tanke på att verket är gjort under första världskriget förvånar det inte att blicken är mera sorgsen, eftertänksam, än vanligt. Liksom i andra av Willumsens självporträtt, och för den delen även i andra konstnärers porträtt av honom, är det intensivt. Bland de mera kända porträtten kan kollegan Vilhelm Hammershøis nämnas: Willumsen ingår på central plats i Fem porträtt (Thielska galleriet, Stockholm) och stirrar stint ut ur målningen.

Martin Sundberg

Nästa grafiska blad